det som göms i snö kommer fram i tö

Ännu en dålig natt. Ännu en dålig morgon. Ännu en dålig dag. Jag vet knappt vad jag kan göra åt det längre. Ingenting förändras. Jag slutade ta en av mina mediciner idag, och hoppas att det är den som har förvärrat mitt mående, men det är antagligen inte så, utan jag som bara sjunker djupare och djupare..

En välbehövd fika med vänner lyfte mitt humör en stund, det var mysigt att träffas, trots den bitande kylan (jag ska inte försöka trotsa den igen. Mina fingrar kanske faller av då, på riktigt.) Helt plötsligt är det kväll, och det förvånar mig lite hur sällskap får timmarna att försvinna så snabbt. Vi är på väg till bilen och blicken dras till månskäran högt i himlen. Det är första gången på länge som jag har sett månen.

Det är exakt en månad kvar.